Den svenska gruvindustrin har aldrig varit så säker som i dag. Varje olycksfall som ändå inträffar är givetvis ett för mycket, men antalet olycksfall i gruvnäringen är det lägsta sedan statistik började sammanställas på 1940-talet.
Olycksfallsfrekvensen för 2016 var 5,5 olyckor per miljoner arbetade timmar. 1980 var risken tio gånger högre att råka ut för ett olycksfall som gjorde att den anställde behövde vara hemma minst en dag. Motsvarande siffra 2015 var 7,1 olyckor per miljoner arbetade timmar. Olycksfallsutvecklingen inom gruvindustrin har alltså minskat från drygt 50 olyckor per miljoner arbetade timmar i början av 1980 till 5,5 olyckor per miljoner arbetade timmar 2016.
Cecilia Andersson, arbetsmiljöexpert Svemin, ser tre förklaringar till rekordsiffrorna.
– Vi har teknikutvecklingen och automatiseringen att tacka för mycket. De farligaste momenten har helt enkelt försvunnit ur produktionen, säger hon.
Teknikförbättringar är en sak, men det handlar också om att ändra medarbetares beteenden, att bli medveten om risker i arbetet.
– Våra svenska gruvföretag har under lång tid jobbat med olika aktiviteter för att förbättra säkerhetskulturen och få medarbetarna att tänka säkerhet i vid alla arbetsmoment, det vill säga att tänka efter före, säger Cecilia Andersson.
Den tredje anledningen menar hon är den etablerade samverkan som finns i många former inom branschen.
– Det är verkligen en framgångsfaktor att chefer, medarbetare, fack, myndigheter och forskare möts och samverkar i de här frågorna. GRAMKO, Gruvornas arbetsmiljökommitté, är inte minst ett bra exempel.
© Anläggningsvärlden 2017.
info@anlaggningsvarlden.se
