Marken var helt svart och de döda träden stack upp som förkolnade skelett efter den stora branden, i månadsskiftet juli/augusti 2014. Men redan efter några veckor kunde man se de första gröna växterna. Grässtrån sköt upp och små blad vecklades ut från de brända björkstubbarna.
En färsk studie från SLU visar att det gick mycket snabbt när området återigen täcktes av växtlighet. Hittills är den mest vanliga växten mjölkört (rallaros) och bergkorsört. Även asp och björk har ökat kraftigt.
SLU följer vegetationen på fasta punkter i olika delar av Hälleskogsbrännan, det 6 000 hektar stora område som skyddades som naturreservat efter branden. Här får växt- och djurliv utvecklas fritt.
– Vi gör studien på hyggen eftersom vi vill kunna följa utvecklingen under lång tid framöver. Det är svårare i den äldre, brända skogen eftersom träd som faller ner kommer att hindra framkomligheten där, berättar Lena Gustafsson, en av forskarna bakom studien.
Den vanligaste arten hittills har varit den storvuxna örten mjölkört (rallaros) som med sina rosaröda blommor gett karakteristisk färg åt området. Den fanns i nästan alla provytor både år 2016 och 2019.
En annan högvuxen ört, bergkorsört (gula små blommor), var mycket vanlig år 2016 men minskade drastiskt och fanns bara i någon procent av provytorna år 2019.
Både asp och björk ökade med 20 procent mellan 2016 och 2019 och var år 2019 de vanligaste arterna efter mjölkört. Även sälg, ett ganska ovanligt trädslag i traktens skogar, fanns i nästan tio procent av provytorna år 2019.
Det är tydligt att de tidiga arterna har annorlunda egenskaper jämfört med de som ökat med tiden. Först kommer arter med lätta frön och snabb tillväxttakt men senare följer mer långsamväxande arter, som blåbär och lingon. Trots brandens drastiska påverkan på vegetationen så är de vanligaste arterna ungefär desamma som de på obrända hyggen i närheten, men skillnaden är stor i hur vanliga de är.
– Vi förväntade oss att vegetationen skulle skilja sig åt beroende på hur hårt det hade brunnit och även styras av markens kemiska egenskaper. Så var det också, men i förvånansvärt liten grad. Istället verkar slumpmässiga faktorer vara viktigast för den tidiga utvecklingen, säger Lena Gustafsson.
Vegetationen i de delområden som undersöktes blev sinsemellan mer olika ju längre tiden gick. De arter som kommer först verkar styra utvecklingen, i alla fall i det korta tidsperspektivet.
– Vegetationen är idag väldigt annorlunda jämfört med det svarta sottäcke som mötte besökaren direkt efter branden. Idag är intrycket ett grönt hav av uppväxande lövträd med uppstickande svarta trädstammar, säger Lena Gustafsson.
Lövträd kommer att bli alltmer dominanta och reservatet Hälleskogsbrännan kommer på sikt att bli det troligen största lövskogsområdet i landet nedanför fjällbjörkskogen.
I studien som nyligen publicerats i Journal of Vegetation Science deltog forskare från SLU, Uppsala universitet, Stockholms universitet och Universidad de Granada i Spanien. Alla har tidigare varit knutna till SLU.
© Anläggningsvärlden 2020.
info@anlaggningsvarlden.se
Foto: Paul Hansen, DN
Foto: Per Eriksson
