Ett skyddsbuskage är ett oröjt ställe i skogen. Det ger skydd för fåglar och däggdjur mot deras naturliga fiender. Framdeles gör Metsä Group skyddsbuskage i skogens alla utvecklingsskeden.
– Skyddsbuskage är just det som namnet antyder: små, ovårdade buskage. Det är lätt att göra skyddsbuskage. Man låter helt enkelt bli att röja ett litet område då man röjer skog med röjsåg. Man lägger inte alltid ens märke till ett skyddsbuskage då det lämnas på ett naturligt ställe, berättar Teppo Oijala, skogsvårdschef på Metsä
Skyddsbuskage är samma sak som viltbuskage. Inom Metsä har man valt att kalla dem skyddsbuskage, eftersom de är till nytta också för andra skogsarter än viltet. Skyddsbuskagen är en del av vårt program för ekologisk hållbarhet, med vars hjälp vi utvecklar vår praxis för hållbar skogsvård.
Ett bra skyddsbuskage består av träd i olika storlekar och av olika trädslag. Det är viktigt att det finns sikthinder när marknivån i skyddsbuskaget.
Skyddsbuskagen placeras i första hand i anslutning till grupper av naturvårdsträd, konstgjorda högstubbar och koncentrationer av död ved. En bra plats för skyddsbuskage är ett sådant ställe i terrängen, där djuren trivs naturligt. Sådana platser fins till exempel i fuktiga dälder, svackor, beståndsfigurernas gränser, övergångszonen mellan mo och torvmark samt längs igenvuxna diken.
– Ju bördigare skog, desto flera fågelbon finns där. Under häckningstiden riktar vi avverkningarna till torra och friska moar. Vi kan inte avbryta virkesdrivningen och skogsvårdsarbetena. Våra fabriker behöver kontinuerligt färskt virke och då vi kan erbjuda arbete under alla tider av året, får vi skogsproffs på arbete, vilka beaktar naturvärden på ett mångsidigt sätt i sitt arbete, förklarar Teppo Oijala.
Om man stöter på fågelbon i skogsarbetet, bevaras de och markeras på karta. På det sättet förmedlas informationen om boet vidare i kedjan. Man kan också markera bona med ”skydda och spara” -fiberband, men det kan man inte göra i öppen terräng, eftersom kråkfåglar snabbt lär sig var matbordet är dukat.
De fågelbon som man känner till bevaras bäst. Det lönar sig för skogsägaren att informera Metsä Groups skogsexpert om alla årligen bosatta bon man känner till. Sådana är till exempel ugglornas bohål eller holkar, hökarnas risbon eller byggda bolådor. Det lönar sig också att informera om stora hålaspar, eftersom flera arter bebor dem under flera år.
Vi vill bevara hålträd och fågelholkar vid avverkningarna. Om vi inte känner till ett viktigt bo, beror dess bevarande på slumpen och skogsarbetarens observationer.
© Anläggningsvärlden 2020.
info@anlaggningsvarlden.se
