I den färska rapporten från LRF ”Den dolda revolutionen i skogen” beskriver branschorganisationen en systemförändring där hänsyn och avsättningar i Sveriges skogar avgörs av generella bestämmelser i stället för myndighetsbeslut i varje enskilt fall.
– Den nuvarande situationen skapar stor rättsosäkerhet för Sveriges familjeskogsägare samtidigt som det blir väldigt svårt att prioritera naturvårdsinsatserna i den svenska skogen. Det här kan inte vara vägen framåt för svenskt skogsbruk som har en viktig roll i den gröna omställningen, säger Magnus Kindbom, skogsdirektör på Lantbrukarnas Riksförbund (LRF).
Den svenska skogspolitiken har utformats för att skapa en rättssäkerhet kring subjektiva företeelser i naturen. Det är enligt skogsvårdslagen nödvändigt att ta hänsyn till exempelvis värdefulla träd och hänsynskrävande biotoper. Men det är i huvudsak upp till skogsägaren att bedöma vad som är ett värdefullt träd eller en hänsynskrävande biotop.
Ett eventuellt förbud blir inte skarpt förrän Skogsstyrelsen beslutat om ett föreläggande eller förbud i det enskilda fallet. På samma sätt kan myndigheterna besluta om biotopskyddsområden eller naturreservat när man anser det vara befogat med så stora inskränkningar att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Då har skogsägaren rätt till ersättning och det blir tydligt vad som gäller.
”Genom skarpa förbud kring diffusa företeelser gör markägare ofrivilligt till brottslingar”
Enligt rapporten innebär förändringen att en ny rättspraxis kring skogen vuxit fram där skogsbruket kan förbjudas genom generella bestämmelser utifrån oprecisa definitioner i stället för genom myndighetsbeslut där skogsägare erbjuds ersättning.
– Det som tidigare var grundlagsskyddad pågående markanvändning kan nu på osäkra grunder vara förbjudet. Genom skarpa förbud kring diffusa företeelser gör markägare ofrivilligt till brottslingar, menar Magnus Kindbom.
Ett konkret exempel är tillämpningen av artskyddsförordningens bestämmelser och miljöbalkens allmänna hänsynsregler där det inte längre är myndighetens beslut som avgör vad som är förbjudet. Företeelser och arter i skogen som kan tolkas subjektivt bedöms allt oftare omfattas av generella förbud.
– Skogsägaren kan inte längre veta vad som är förbjudet eller inte och detta måste allt oftare prövas i domstol där skogsägaren själv måste stå för sina domstolskostnader. Eftersom förbudet inte anses orsakat av myndighetsbeslut utan redan är generellt förbjudet i lag råder också osäkerhet kring rätten till ersättning när pågående markanvändning avsevärt försvåras förklarar Magnus Kindbom.
Enligt LRF får tillämpningen av artskyddsförordningen effekter för grunderna i det arbetssätt Sverige haft för naturvårdsarbete i den svenska skogen då den skogsägare som tagit det extra ansvar som förväntats i stället riskerar att råka extra illa. Detta är kontraproduktivt, inte minst ur ett naturvårdsperspektiv.
Här kan du läsa fler nyheter inom skogsbranschen
© Anläggningsvärlden 2024
info@anlaggningsvarlden.se
